Den vidunderliga kärlekens historia

Titel: Den vidunderliga kärlekens historia
Författare: Carl-Johan Vallgren
Utgivningsår: 2002
Belönad med Augustpriset 2002

Hercule Barfuss föds en stormig vinternatt 1813 på ett glädjehus, gravt missbildad och döv. Samma natt, på samma glädjehus, föds Henriette Fogel, den som Hercules vidunderliga kärlek är riktad mot. Under berättelsens gång får vi följa Hercules livsöde, från glädjehuset via fängelse, kloster, katakomber och lyxliv till den slutliga fristaden i ett till lika delar talande och teckentalande samhälle i USA.

Efter att ha släpat med mig den i pocketversion hela sommaren avslutade jag äntligen Den vidunderliga kärlekens historia härom veckan. Inte för att boken var särskilt svårläst eller tråkig, utan helt enkelt för att jag sällan haft tid och än mer sällan haft ork att läsa. Själva historien är egentligen fantastisk och får många plus i kanten rent innehållsmässigt; jag gillar rent allmänt böcker om kärlek, tragiska dödsfall, underjordiska samhällen, lite magi samt olämpligt beteende av kyrkans män. När det gäller själva textens uppbyggnad blev jag först irriterad på skiftningarna i berättarperspektivet - i ena stunden befinner sig läsaren i huvudpersonens medvetande, i nästa ser man allt ur en allvetande berättares perspektiv. Såhär i efterhand inser jag dock att läsningen faktiskt blev mer intressant på detta sätt, att få se saker ur omgivningens perspektiv och inte bara protagonistens.

Slutbetyg: 7/10